Ja nu så här med snö på marken och kalt ute sitter jag och försöker planera min sommar. Lättare sagt än gjort med mitt velande. Jag vet att jag vill göra massor med kul och resa mycket.
 
Jag har länge funderat på och velat ta en bartender utbilding. Men (det fins alltid ett men) dels är jag osäker på om jag klarar de plugg och så är ju inte min starka sida men sen kan jag ju inte skylla på det heller. Men (ett till men) så käns det lite tråkigt att jag isånnafall skulle åka själv. Jag har alltid sett mig själv som den självständiga men det käns ändå läskigt att åka bort 4 veckor helt själv. Ja det fins ju andra svenskar där.  En grym chans också att lära känna nytt folk. är det nån annan som har åkt på nån bartenderutbilding? är det läskigt att åka själv? om ni åkt själv så klart. Och dessutom så måste jag typ bestämma mig snart. Jobbigt

Sen i sommar så är det redan bestämma och bokat jag ska för första gången åka till min bästa barndoms kompis Angiis ö Sicilien. Första veckan i september. Sjukt kul ska det bli att se ön hon har skrytit om i hela min uppväxt. Och äta massor med god mat. Skönt en sak bestämd och klar.

Men senare i höst så måste jag ju också åka till philadelphia dit väldens bästa jossan flyttar till i början av april. Vill inte äns tänka på att hon ska flytta så långt bort för då kommer jag  säkert börja gråta. Men dit SKA jag iallfall vad som än händer.

sjukt kul alla resor ska bli. Men jag vill ju också dessutom kanske åka till landet en snabbis. Åka på kryssing och fira min fördelsedag. I början av sommaren favorit i repris eller vad säger vi? Och kanske hinna med lite små utflykter åt olika håll.

Grymt mycket pengar jag måste spara för alla resor.

Och som inte de vore nog så måste jag bestämma mig och ansöak till skolor också. Men vågar jag börja plugga och lämma stockholm och trygheten? Och dessutom mitt jobb som jag trivs sjukt bra på även fast det är tråkigt? Mitt i denna finanskris som man påvärkas av varesig man vill eller inte. Jag får nästan huvudvärk. Jag vill ju inte lämmna släkten nu när gammlingar blir väldigt gammligar.

Så mycket att tänka på så att jag nästan måste trösta mig med lite godis. Hjälp // Åsa