Jag tänkte att jag skulle skriva lite om min och Emelies resa till kos. Värken jag eller Emelie har tidigare orkat att skiva nått om det här på bloggen.







Vi har nu varit hemma i mer än en måndad och längtar tillbaka varje dag. Kos är vårt paradis med stort P. Livet va så lätt inga beskymmer och andra vardags tråkigheter. Livet bestod av sol, god mat, nya vänner, färg glada drinkar och dans på baren natten lång. Vi åkte på resan för att komma bort från sverige och vardagen, vi åkte med stor chansing ingen anning om var vi skulle komma, hur vi skulle bo. Det va nog den bästa chansing vi båda har gjort. Vi kom till paradiset. Vi skratta så att vi båda fick ont i magen flera dagar i rad. Vi fick vänner och upplevelser som ingen av oss trodde va möjliga. Vi blev kära, kära i en ö, i en känsla och i en lätthet.
Vi levde ett låssas liv i en vecka. Det bästa låsas liv man kan tänka sig. Dagen när vi åkte hem va den värsta. Vi förneka att vi skulle åka hem hela dagen. När vi satt där på bussen sa vi inte ett ord. När vi kom till flygplatsen sa va bara nej nej nej nej hundra gånger om. Om Kos är paradiset, så va att åka hem helvetet.

från oss båda.