Nu har jag varit uppe på landet ett par dagar och rensat huvudet. Tänkt genom alt det som har hänt dom senaste dagarna och börjar äntligen känna mig som mig själv igen. Börjar känna lugnet i mig igen.
luften här uppe är guld värd den skänker lugn och gör att man tänker klarare. Och sen är det alltid skänt att prata igenom saker med mamma och pappa.

Jag är väldigt chockad över det som har hänt och över hela situationen. Men framföralt så är jag besviken, nån jag trodde jag kunde lita på visade sig vara en helt annan person. Som istället va den som svek mig mest.

Jag vet att jag kommer att skratta åt det här om ett par veckor men just nu är det svårt.
Det är väl så här att när en dörr stäng så öppnas en annan.
Det här blev värkligen en spark i baken för mig. Nu ska jag värkligen ta och ta tag i mitt liv och hitta på nått roligt. Kä'nna att jag lever. Inte för jag vet hur jag ska gå till väga!? resa? plugga? ta och satsa på mina smycken? Ingen anning.

Åker hem till stockholm i morgon igen och tillbaka till värkligheten. Ska bara lämmna tillbaka nycklarna till butiken sen tänker jag lämmna alt det här bakom mig. Kommer aldrig mer att besöka den där butiken och jag hoppas att mina vänner inte heller gör det.

Nu ska jag och pappa förstätta med att lösa världs krigen.

// Åsa