Jag har altid riktigt förståt det här med att att det är så fel med att ha en dålig dag. Att så fort man inte ler skrattar och skämtar är grinig. Och så fort man inte är får topp får man frågan "Är du gringig eller?" Ett antal gånger den dagen inte direkt uppmundrande inte undra på att man bli lite pist.

Det är fakitskt mänskligt att ha en dålig dag att vakna på fel sida och känna att livet inte alltid är på topp. Det är dom dagnarna som gör att man värkligen uppskattar dom bra, soliga dagarna.
Det är dom dåliga dagarna som man behöver känna ett värmade leende och få höra en röst som säger att det är okej. Inte en sur blick och nån som säger med besvärande röst "Är du griig idag eller?" jag lovar det gör inte saken bättre.

Livet brukar ju som sagt många gånger beskivas som en berg och dal bana. Dom soliga glada dagarna när man är på topp och dom mörka dysta dagarna när man känner sig lite nere. 

Amen  Åsa