Jag är så trött på att känna mig ensam, fattig och uttråkad. Men men det är väl bara att härda ut tills den 10 jan. Men sjukt jobbigt.

// Åsa

tror jag hitta den på : http://blogg.stureplan.se/hibbs/

jag låter orden tala för sig själva.

// Åsa

Jag och mamma satt igår kväll och kollade på Kvällsöppet med Ekdal på 4an. Och som vanligt så blev vi båda väldigt arga. Gårdagens ämne va det alltid lika aktuella mobbning. Det fins väl inte en enda person som inte blir upprörd när detta ämne tas upp. Alla har på ett eller annat sätt varit ikontakt med mobbing. Antigen har man själv blivit mobbad eller kanske själv till och med mobbat någon stackare.

Jag har själv blivit mobbad när jag gick i lågstadiet Och jag kommer ihog som i går den där klumpen i magen när man gick till skolan. Hur blickarna fick en att känna sig som den minsta varelsen på jorden. Och hur alla viskningarna fick en att vilja krypa ner i sängen och aldrig komma upp därifrån. Den tiden är en period som jag så gärna skulle vilja glömma men aldrig kommer att göra. Den siter som ett plåster med alldeles för stakt klister kvar i mitt innre.

Det jag blir som allra argast över i diskutionen om mobbing är hur alla skyller ifrån sig på varandra. Det är inte mitt ansvar säger dom. Lärarna säger att det är politikernas avsvar att sätta riklinjer. Och politikerna säger att det är lärarnas avsvar att säga ifrån. Och så där går det runt i en ändlös cirkel. Och medans dom tänker ut "riktlinjer" så går det varje dag tusentals barn till skolan med en klump i halsen.

Men det som inte fattar är att det är allas och då menar jag ALLAS ansvar att säga ifrån. Inte bara läranas, politikernas eller föräldranas avsvar, utan även klasskamraternas, kusienes och släkten och även tantens som siter brevid på bussen. För det är ju så att det är klasskamraterna som hör när mobbarna snackar skit på rasten. Kusinen som hör samtalet i mobilen. Släkten som uppfostrar och tanten på bussen som hör hur dom elaka orden slängs på den stackars lilla tjejen eller killen. Det är deras ansvar att säga nej. Sluta. Vad håller ni på med? För det behöver man inga riktlinjer.

Och vi måste lära våra barn och ungdommar att det är okej att va olika. För det är ju det allting handlar om. Att man måste aceptera varandras olikheter. Tänk va tråkig världen skulle va om alla va likadana.

Jag tycker att vi alla ska slå handen i bordet och säga ifrån. Mobbling är aldrig okej. Så ska vi lova varandra att nästa gång vi ser att någon blir retad eller att nån slänger ut sig ett elakt ord mot någon så ska vi säga ifrån. Detta är inte okej.

För man behöver inga riktinjer för att säga ifrån. Personer som mobbar och får andra att må dåligt måste rättas.


Jag kan ett ordspråk som passar så bra in i just det här:

Det är det som skilljer oss från andra som gör oss unika.

Amen // åsa

Ja nu har vi äntligen fått lite snö på marken här i stockholm. Och genast så får man ett lenade på läpparna. Jag sitter just nu pch lyssnar på jullåtar på datan och igår bakade jag lussebullar. Kan man få mer julkänsla? Ja kanske.

Det går inte en dag utan att jag tänker på at jag kunde ha varit i värmen och solen nu. Ja det går inte heller en dag utan att jag ringer till flygbolag och resebolag och strider för att vi ska få åka från sverige istället för från spanien. Jag längtar verkligen tills vi åker igen.
 
Tyvär har jag inte heller fått nått jobb än. Jag håller på att förgås över att sitta hemma hela dagarna. Jga som älskar att jobba och så älskar jag att jobba i julhysterin. Och sså håller jag på att förgås av att aldrig ha några pengar. Att jag inte kan göra allt kul som jag vill, umgås på det sättet med mina vänner som jag tidigaare har kunnat. Jag gråter nästan när jag går på toaletten. Så illa är det.

Jag gav min syster en väldigt oväntad tidig julklapp också. En katt.

Jag blev väckt i söndags (på lucia) av mamma klockan 7 på morgonen av att hon skrola sankta lucia för halva gården kändes det som. Jag rullade ur sängen och gick in i vardagsrummet där jag möttees av pepparkaks och glögg frukost. Åhh vad jag älskar traditioner ibland. Även fast jag inte va den piggaste då jag bara hade sovit 4 timmar så jag njöt verkligen. Sen gick jag så klart och la mig igen.

Idag har jag varit hemma hos min idol mormor och morfar. Varit där och tagit hand om dom och umgåtts. det är ju trotts allt jul och då ska man ta hand om dom nära.

Jag vill att det ska snöa hela natten och så vill jag vakna imorgon av barnen som åker pulka utanför mitt fönster. Det är julkänsla för mig.

// Åsa

Ja nu har vi varit hemma ett tag som dom flesta vet och sveriige är kallt. Vi båda kastades in i vardagen Jag (åsa) fick som en smäll i ansiktet slänga mig in i och söka jobb vilket inte har gått så bra som jag öskade. Och jag börjar känna paniken i hur f*n ska jag göra om jag inte hittar något jobb. Uch nej jag vill inte äns tänka på de.
Emelie kastades in i alla hennes jobb och hon springer mellan dom. Hon försöker att hinna med så många jobb som möjligt. Vi längtar bara efter att få åka iväg igen. Vi längtar fter värmen och livet som är när man är ute och reser.

ja nu har jag uppdaterat lite iallafall

// Åsa