Jag sitter här med en klump i halsen och tårar i ögonen. Det har just slagit mig som ett slag i magen att min älskade underbaraste vän Jossan åker i morgon och är borta över ett år. Ja jag vet att jag förmodligen är fjollig eller överdriver men jag kan inte låta bli. Hon är min solståle min vän som jag vänder mig till med mina fåniga problem. Vist vi kanske inte träffas så ofta men vi pratar i telefon destomer. Hon är den jag delar alt med glada som ledsna upplevelser.
Hur ska jag göra nu när jag går hem sent på kvällarna vem ska jag prata med nu om världsproblem och killar.
Gumman du ska veta att jag kommer att sakna dig så mycket så sjjjjuuukt mycket. Det är dig jag har många av mina bästa upplevelser med och många av mina sjukaste också. Jag sägar bara "ta handen"

Men jag vet vad du kommer säga "jag kommer ju hem snart tiden går fort." Ja tur är ju de. Men tomrumet är stort ändå.





Eller vad säger du Britt-marie?

Britta jag måste ju få din nya adress och telefonnummer!!!

Tårar ner för kinden / Åsa