Sitter här på jobbet som vanligt och hoppas på att det ska komma in kunder.
Jag kom och tänka på en sak i går  kväll när jag satt och fillosofera. Jag kom och tänka på hur otroligt starka vi människor är.
 Hur vi är starka att gå vidare när våra hjärtan blir krossade. Att vi mot all förmodran tar oss upp ur sängen på morgonen även fast hjärtat värker så pass mycket att man vill slita det ur bröstet på en.
Hur vi lyckas leva vidare när en av våra närmaste har gått bort. Att vi mot all förmodran lyckas le igen och leva vidare även fast allt käns så hopplöst just då.
Hur vi männisor samlas när det har hänt en katastrof och hjälps åt. Att vi använder alla våra krafter och ur det hopplösa ser skenet och bygger upp livet på nytt.

Jag tycker vi människor är aldeles för bra på att se det negativa i alt hela tiden i stället för att se det posetiva. Om vi var lite mer posetiva så tror jag att jorden skulle bli en lite trevligare plats att leva på.
Jag tycker vi människor kritiserar varandra aldeles för mycket. Om vi blev bättre på att ge varandra beröm och komplimanger så tror jag att jordens befolking skulle må mycket bättre.
Tänk bara på hur stakrka vi är!!!

Lite tankar från mig ///  Åsa.