Jag har tänkt på det här med varför vi tjejer har så lätt för att drömma? varför vi så fort vi träffar en kille redan har bilden om hur vårt bröllop skulle se ut?
Är det för att vi är så naiva? Att vi tror att killen i fråga ska va priinsen på den vita springaren att vi målar upp en fantasi på nått som förmodligen aldrig kommer att ske. Eller är det för att vi alltid vill tro det bästa om alla (som jag är) så att vi låter oss luras av deras små knep.
För det slår ju aldrig fel vi låter oss gång på gång hoppas om han med den vita springaren. Och gång på gång så står vi där som fån och förbannar oss själva för att vi lät oss gå på det. Låter vi oss fara iväg i drömmar för att värkligheten är så himla tråkig. ja vilken anleding det än är så känner jag mig alltid lika dum när jag gång på gång går på deras spel. Fins det ingen där ute som inte kör några spel eller ger falska förhoppningar? Eller det kanske är ett mänskligt fenomen?

amen Åsa